Ompratad

Två gånger har jag hört det. Att helt okända pratade om mig - och de visst inte att jag var i närheten. 

Första gången satt jag på bussen och några rader framför mig satt två kvinnor. Deras arbetskamrat hade nyss sagt upp sig för hon hade fått ett nytt jobb. Mitt jobb. 

De berättade om hur mycket bättre jobb hon skulle få, för att inte tala om så mycket högre lön. Fakta var väl att jobbet var helt ok,  om man bortsåg från den nye chefen  som delvis var mitt skäl för att sluta, och att hon valt att gå ner i lön. 

Andra gången var rätt nyligen. 

För två år sedan uppstod en situation där jag, av okunskap och liten erfarenhet, gjorde fel. Felet uppmärksammades av en vetgirig som tog kontakt med "högre instans" - tyvärr utan att fråga mig först vad som hänt. Men jag överlevde tillsägelsen och mitt misstag och tvekade inte när jag ombads att sätta mig i ungefär samma situation i våras. 

En dag dök hen upp - den vetgiriga.  Hen beskrev situationen som inträffat för två år sedan  för mig och hur hen hade handlat. Jag insåg direkt att det var mig hen talade om. Och jag skäms inte - jag log i mjugg

I ingen av fallen berättade jag att det var mig det handlade om - det håller jag för mig själv!