Just nu går jag i väntans tider. På att mitt DNA-prov ska komma. Alltså inte svaret utan provstickan som jag ska lämna mitt DNA på. Jag känner mig ovanligt otålig, trots att jag vet att det minst kommer ta två månader innan jag får något svar från Familytree. Ibland förstår jag inte varför jag har så bråttom. Allt har sin tid.
Jag hoppas att min DNA-prov ska ge mig några nya kontakter bland mina släktingar. Inte okända kanske, eftersom jag tror (hoppas) att jag har koll på släktleden. Det betyder givetvis inte att jag känner till alla individer i släktleden, utan bara att jag tror att okända barn är upphittade.
Det närmaste ”okända” barnet var min pappa.
Så lite jag vet om min farfar. Pappa träffade aldrig honom, men har berättat att de en gång åkte i samma buss. Han sa att båda visste vem den andre var - men ingen sa något. Släktdrag? Jo, jag kan känna igen mig. Ger mig sällan tillkänna, berättat inte oombedd det jag vet.
Han hade ingen kontakt med övrig släkt på pappans sida, fastrar, farbröder, kusiner, farföräldrar - vilket betyder att det jag vet om den släktgrenen är nära nog noll. Så jag ska forska lite när vädergudarna faller ner från himlen och sen kanske det dyker upp nåt på mitt DNA. Lite spännande känns det allt.
Mer kommer....
