Insikt

 

Plötsligt. Inte som en blixt från klar himmel. Men ändå utan förvarning. Eller? Jo, jag har förstått, men inte riktigt accepterat eller velat lyssna till alla kroppens signaler. 

Här befinner jag mig i ett lagomt varmt Sicilien. Allt kan göras i bästa välmående. Promenera, sola, bada, sitta i skuggan, är något gott, läsa en bok på balkongen när solen går ner. Men det är just det - min kropp tillhör inte längre mig. Den har nu rätt länge egentligen börjat leva sitt eget liv. Gör ont. Är stel.  Väldigt ovig. Orörligt oavsett underlag.Det är bara i tanken som den fungerar. Vilket innebär att jag behöver tänka om. Planera för annat. Jag kan inte längre göra resor. Utforska nya platser. Åtminstone där kroppen måste följa med. 

Finns någon medicin? Jo, kanske. Träna vighet och styrka. Balans. Bättre kondition. Ingen kommer hjälpa mig. Ansvaret och arbetet är mitt.

När jag njuter av denna utsikt lovar jag hjälpa  mig. Själv..

Reslust

 

Snart. Sitter och väntar på att vi ska gå till bussen. Sen tåget till Arlanda. Hur känns det? Inte som förr så jag tog det mesta med en klackspark och klarade det mesta. 

Nu. Mest oro. Över packning - 11 kg - har jag tagit med för lite av någon sort. Gjorde till och med en packlista. På papper. Över tidigt morgonflyg. Tidigt… över väntan på anslutningsflyg. Över hotellet. Över vädret. Över vad jag ska göra. Över hur less och gnällig jag kommer bli.

Sen. Skulle helst haft med en dator för släktforskning och skriva. Men min är för stor. Försökte fråga Göran… men se han hade aldrig haft med en dator. Får bli ett nytt köp OM det blir någon mer resa. 

Imorgon  finns något sort resultat av mina ”buts”. Så tills dess arreviderla

6 oktober -06

Kväll. Inte så sent men det börjar mörkna. Telefonen ringer. Det är mamma. Hon berättar att det börjar gå mot slutet för mormor. Med sina 100 år inom räckhåll är det inte en överraskning. Ledsen blir jag i alla fall. Funderar. Ska jag ringa mina barn så de också är förberedda. Den yngsta är mycket tydlig - åk dit! Jag har en del skäl för att inte åka dit, bland annat för att bilen är på verkstan. Hon är ihärdig. Kusin A är på tillfälligt besök hos mormor så jag ber honom hämta mig. 

Mormor halvsover, andas lugnt. Jag sätter mig bredvid henne, tar hennes hand och stryker den sakta. Huden är varm och torr. Efter en liten stund drar hon undan handen. Min känsla överraskar mig för det känns som hon tar avstånd från mig. Inte vill veta av mig. Mitt förnuft är klokare och förstår att hon vill vara ifred.

Tre av hennes barn är hos henne. Den fjärde, som hon lämnade bort efter några månader och som hon aldrig sett efter det, dog för åtta år sedan. 

När morgonen kommer har mormor lämnat jordelivet. Kusin A var hos henne. Han och jag tar under förmiddagen fram hennes finaste kaffekoppar och något att doppa till. Vi sitter hos henne och lyssnar till Fredrik R som blir ny statsminister - det hade hon gillat. Moster har köpt en vacker ros som ligger på mormors bröst. Hon är klädd i en vacker mörkröd dräkt. Några kommer för att ta adjö.

Begravningsbyrån stannar upp lite när jag lämnar hennes personuppgifter - född 06. Idag är det 6 oktober 06. De får inte hämta henne förrän min dotter kommit och hunnit säga adjö. När eftermiddagen går mot kväll lämnar mormor oss. 

Min plumpa pappa vill nog lätta upp stämningen så när vi kommer dit säger han "har ni sett liket"? Eller tänkte han att nu är det min tur nästa gång. Det är svårt för de flesta att hantera döden - känslorna, tankarna, saknaden. 

Till begravningen kommer två av barnen till det bortlämnade barnet. 

Ompratad

Två gånger har jag hört det. Att helt okända pratade om mig - och de visst inte att jag var i närheten. 

Första gången satt jag på bussen och några rader framför mig satt två kvinnor. Deras arbetskamrat hade nyss sagt upp sig för hon hade fått ett nytt jobb. Mitt jobb. 

De berättade om hur mycket bättre jobb hon skulle få, för att inte tala om så mycket högre lön. Fakta var väl att jobbet var helt ok,  om man bortsåg från den nye chefen  som delvis var mitt skäl för att sluta, och att hon valt att gå ner i lön. 

Andra gången var rätt nyligen. 

För två år sedan uppstod en situation där jag, av okunskap och liten erfarenhet, gjorde fel. Felet uppmärksammades av en vetgirig som tog kontakt med "högre instans" - tyvärr utan att fråga mig först vad som hänt. Men jag överlevde tillsägelsen och mitt misstag och tvekade inte när jag ombads att sätta mig i ungefär samma situation i våras. 

En dag dök hen upp - den vetgiriga.  Hen beskrev situationen som inträffat för två år sedan  för mig och hur hen hade handlat. Jag insåg direkt att det var mig hen talade om. Och jag skäms inte - jag log i mjugg

I ingen av fallen berättade jag att det var mig det handlade om - det håller jag för mig själv! 

Sommarsuck

 

Idag packar vi ihop. I stugan alltså. Lite skönt, och samtidigt vemodigt. Gick sommaren så fort, eller var det jag som inte tog tillvara stunderna. Räknade månaderna tills det är dags för en ny stugsäsong. Kändes som jag föll ner i en djup grop. En stund. Precis som tomaterna får mogna och möta hösten. För visst har jag tagit tillvara varenda stund, njutit, latat mig och gjort det jag tänkt och velat. Precis som det ska. Alldeles Alldeles underbart.

Detox

 

Jag som varit - är ? - en förespråkare för det enkla, att använda det vi har och inte låta det ligga i lådor och skåp forever, som vurmar för feng shui har tappat bort mig själv. I internet. 

Under några tidiga morgontimmar började jag fundera vad jag håller på med, varför och sen den ödesmättade tanken - hur länge.

Det enkla svaret är för att det är roligt, lärorikt och ger mig massor av energi och kunskap. 

Flytten till Solheim var nog startpunkten till mitt intresse för förr. Håkan och Maries "matriarkerna på Solheim" gav ytterligare en skjuts. Tänk en hel bok om min släkt. Om då, nu och kanske sen. 

Snabb och ofta inte så kvicktänkt startade jag en massa egna processer utöver mitt tidigare bloggande kring min pappas sista tid i livet. Tre "sidor" på facebook, två "sidor" på instagram och utöver det en helt egengjort hemsida Vårtsolheim.se

Oj, så kul det är med hemsidan - göra filmer, skriva om mitt vardagsliv, om släkten, om.... ja, det är lätt att fatta att även om det inte blir för mycket för mig just nu så kommer det att bli det. 

Analysen blir, kvicktänkt förstås, att vardagslivet skriver jag om på Instagrams konto Medkraft, släkten skriver jag om på facebooks konto Vårt Solheim. Bloggar gör jag på blogget. Punkt! 

Jag får nästan andnöd när jag tänker på att lämna hemsidan, men det tänker jag inte göra - än. Den text som finns kommer jag att kopiera till en bok. En riktig och kanske på något sätt en digital. 

Så får det bli - och jag kommer också försöka dyka lite djupare när jag skriver något. När jag tänker efter så har jag nog redan börjat göra så när jag skrivit och även om det tar väldigt lång tid så är det med stor tillfredsställelse jag publicerar materialet.

På bilden föreläser jag på Sidenmagasinet i Ramvik om Feng Shui tillsammans med Annika Österling som sjöng och spelade.