DNA - what´s in it for me?

Jag är fast - i släktforskningsgarnet! 

För ungefär ett år sedan gick jag till en släktforskningskurs och skaffade två program; Arkiv Digital (AD) och Min Släkt. Det kändes helt magiskt att se sin mormors namn i födelseboken skrivet 1906. Inte så att jag inte visste vad hon hette, vilka hennes föräldrar var (är?) eller var hon var född. Känns som jag inte riktigt kan förklara känslan som strömmade igenom mig. 

Sedan länge är det släktforskat på min släkt av min svägerska. Hon har åkt långan väg för att sitta och söka efter någon ana till mig i en husförhörslängd eller inflyttningslängd - sida upp och sida ner tills hon, förhoppningsvis, hittade vad hon sökte. Bra jobbat - riktigt bra faktiskt. Jag genade ordentligt och kunde genom ADs register snabbt hitta länkar till böckerna hon så envetet bläddrat sig igenom. 

I våras började jag fundera. Tror det var efter DNA-forskning där de hittat en mördare. Lite konstigt tänkt av mig kan jag erkänna, men så var det nog. Intresset väcktes lite extra. Jag bestämde mig för att ta ett DNA-test hos Family Tree DNA (FTDNA). Beställde och betalade via deras hemsida, enkelt och snabbt. Men sen..... Då inleddes den långa, långa väntan på att få hem testkittet. Jag kunde följa kittets väg från USA till... Frankfurt... Malmö... det närmar sig... ingenting... ingenting... Tills det i slutet på juli kom ett brev från svenska tullen . De ville att jag skulle betala 77 kr i importmoms och deklarationsavgift. Och jag som hade laddat för att få testa mig. Snabbt betalade jag och några dagar senar anlände kittet för DNA-testet.

Det var enkelt. Mycket enkelt. Vänster kinds insida. Sen högers. Klart. Men, en liten fundering var om jag skulle skicka tillbaks testet som paket eller brev. Jag började följa en grupp på sociala medier som handlade om dna för såna som mig (nybörjare). Kunde där se att det var säkrare med paket, men tog naturligtvis mycket längre tid.  Jag hade ju bråttom. Nån släkting kanske skulle hinna försvinna innan jag hade fått svaret 😀, så det blev brev med särskilt etikett för express. 

Ny väntan och lite oro också att brevet faktiskt inte skulle komma fram. Vad var det värsta som kunde hända? Pengarna bortkastade, kom jag fram till. Det klarar jag leva med. Det tog någon vecka, kanske två sen kom ett meddelande som gjorde mig glad - kittet hade kommit fram till laboratoriet.. Och bara några veckor senare fanns ett resultat. Ett resultat. 

Jag överraskade mig själv genom att åka på biblioteket och låna en bok av Peter Sjölund (gurun inom DNA). Sen läste jag, rätt fort må jag erkänna, boken. Jag såg några svenska klipp på youtube. Sen loggade jag in. 

Helt obruten mark. 

Massor med information, några namn, några bilder. Över 4000 släktingar. Till mig? Något efternamn kände jag igen, men trodde jag skulle få fler kända träffar. Åjovisst, jag är till 96 % av skandinaviskt ursprung. 50 % jägare och 35 % bönder. Väldigt typisk DNA-testare i min ålder i Sverige skulle jag gissa. 

Jag tog strax nästa steg och sökte i släktträdet efter något namn på den där listan med 4000 namn som jag kunde härröra från min mammas och min pappas sida. "Matchade" ihop namnen med mitt eget släktträd och efter något dygn fick jag veta att 32 kom från pappas och 46 från mammas sida. Men resten då? Tja, det är väl det som är fortsättningen på min egen släktforskning. Rätt kul ändå.

Fortsatte sedan och laddade ner mitt kromosomresultat, för att sedan ladda upp det på Gedmatch. Där fick jag reda på hur många generationer, ungefär, bort vi är släkt. Det underlättade sökandet när jag forskade på min närmaste "match" där. Hans farmors farmor, mor Ingrid, är min farmors mor. Eller min pappa och hans farmor är (var?) kusiner. 

De allra flesta på mina släktlistor har lämnat ut sin e-postadress och även lagt upp sitt släktträd, vilket är bra. En förutsättning för all släktforskning, tycker jag, är att vi delar med oss av det vi vet/tror/känner till. 

Det där med kromosomer verkar krångligt, fast vore kul att förstå lite mera. En av mina närmaste släktingar och jag delar, förståss, en del DNA. 

Framöver hoppas jag få kontakt med någon släkting från USA, dit min mormors mormor emigrerade och sen aldrig hörde av sig något mera, och från Norge, varifrån min morfars pappa kom i slutet av 1800-talet. Men det känns inte som det brådskar för jag tror inte de försvinner. 

Min nyfikenhet och mitt intresse kommer att fortsätta!